AI-illustration av en man i smutsiga arbetskläder som drar en träkärra med ett djurkadaver längs en lerig kullerstensgata. Kvinnor vid husen ser på honom med avsky.
AI-illustration (Google Gemini): så kan en rackare ha sett ut. Prompt av Zayera Khan.

Rackare: ordet som gick från galgbacken till barnkammaren

|

Rackaren var en av de mest föraktade männen i staden. I dag kallar vi busiga barn för det.

Ord stannar inte på samma plats. De flyttar, byter grannar och byter ibland helt sida. Säg ”din lilla rackare” till ett barn i dag. Ingen reagerar. Det låter nästan ömt. Men i 1600-talets Sverige var rackare ett av de värsta orden en människa kunde få höra. Det var namnet på ett yrke som ingen ville röra vid. Och på en man som fick sitta i en egen bänk i kyrkan.

Jag bor i Stockholm. Rackarens spår finns kvar här, i gamla domböcker, i platsnamn och i berättelsen om en krog på Södermalm. Det här är historien om hur ett skamord blev ett smeknamn.

Varifrån kommer ordet rackare?

Ordet kom till svenskan från tyskan. Svenska Akademiens ordbok, SAOB, säger att det kommer från medellågtyskans racker. Det betydde renhållare, hudavdragare eller dödgrävare. Ordet hör ihop med ett lågtyskt verb som betyder att rengöra från smuts. Rackaren var alltså från början den som tog bort det som ingen annan ville se.

Vad gjorde en rackare?

SAOB beskriver flera sysslor. Rackaren tömde avträden och tog bort smuts från gatorna. Han slaktade och flådde hästar, avlivade hundar och tog hand om döda djur. Han var också bödelns dräng och hjälpte till vid avrättningar.

Historikern Annika Sandén har skrivit boken Bödlar. Liv, död och skam i svenskt 1600-tal (2016). En recension i tidskriften Rig berättar att bödeln kunde anställa en dräng, en ”underhavande sven” eller rackare. Drängen skulle bland annat forsla bort latrin och avliva hundar.

Skammen följde med arbetet, och den följde med familjen. SAOB nämner rackarstolen, en egen bänk i kyrkan för rackaren och hans familj. På krogen fanns särskilda rackarglas med fot av trä. Rackaren drack inte ur samma glas som alla andra.

Ett fall från Stockholm visar hur nära döden rackaren stod. Den 23 juni 1602 stod rackaren Mikael Grönewald inför stadens domstol, rådstugan. Han var anklagad för att ha skurit fett och kotor ur en hängd tjuv på galgbacken. Han sa att bödeln hade skickat dit honom. Straffet? Domstolen gjorde honom till stadens nya bödel.

Samma dag stod Anna Larsdotter från Aspön i skärgården inför domstolen. Hon hade tagit snaran från en hängd tjuv. Hon trodde att snaran skulle hjälpa henne att sälja gräs. Hon fick lämna staden. Historikern Paul Borenberg berättar om dem båda i tidskriften Scandia.

Rackaren och avrättningarna i Stockholm

Stockholm har haft flera avrättningsplatser. Statistiska centralbyrån (SCB) skriver att Stortorget i Gamla stan, Brunkebergsåsen och Pelarbacken på Södermalm nämns som tidiga platser.

Stortorget är platsen för Stockholms blodbad. Den 8–9 november 1520 avrättades omkring hundra människor där, enligt Kungliga slotten. Det hände bara dagar efter att den danske kungen Kristian II hade krönts, trots att han hade lovat amnesti. Kristina Gyllenstierna hade lett försvaret av Stockholm. Jag skriver mer om henne i min artikel om kvinnorna som band ihop de svenska kungahusen. I dag ligger Nobelprismuseet vid Stortorget vid samma torg.

På 1630-talet stod stadens galge på Stigberget på Södermalm. I slutet av 1600-talet flyttade galgen till Galgbacken i Hammarby, nuvarande Hammarbyhöjden. Den dömda personen kördes i kärra söderut längs Götgatan. Vid krogen Källaren Hamburg, i hörnet av Götgatan och Folkungagatan, fick hen en sista sup. Krogen revs 1912.

Kärran hade ett eget namn: rackarkärran. SAOB citerar en text från 1792 om Anckarström, mannen som mördade Gustav III. Texten berättar att han på väg till avrättningen satte sig ”baklänges på rackarekärran”.

Den sista hängningen på Galgbacken skedde 1818. Den sista offentliga avrättningen där skedde 1862. Då halshöggs gardisten P V Göthe. Han hade mördat en kvinna som arbetade i en bod på Hornsgatan.

Sveriges sista offentliga avrättningar skedde 1876. Gustav Hjert och Konrad Tector halshöggs samma dag, Hjert norr om Malmköping och Tector i Stenkumla på Gotland.

Den allra sista avrättningen i Sverige skedde i Stockholm, bakom murarna. Den 23 november 1910 avrättades Alfred Ander på gården till Centralfängelset Långholmen. Han var dömd för rånmordet på kassörskan Victoria Hellsten på ett växlingskontor på Malmtorgsgatan. Det var första och enda gången som Sverige använde giljotin. Dödsstraffet i fredstid avskaffades 1921.

Från skällsord till smeknamn

SAOB visar när varje betydelse dyker upp i skrivna källor. Tabellen visar det första exemplet som ordboken har.

BetydelseFörsta exempel i SAOB
Skällsord om en usel eller karaktärslös person1592 (Stockholms stads tänkeböcker)
Hudavdragare och bödelns dräng1603
Den som tömmer avträden och rengör gator1637
Kraftuttryck: ”rackarn”, ungefär som ”tusan”1805
Mild eller kärleksfull: ”din lilla rackare”1845

Skällsordet har alltså det äldsta exemplet. Det betyder inte att skällsordet är äldre än yrket. Det betyder bara att det är det äldsta som finns i SAOB:s material.

Den milda betydelsen dyker upp på 1840-talet. SAOB har ett exempel från 1848: ”Du din lilla söta rackare!” Men yrket fanns kvar. I en text från 1888 berättar en man att han ”gaf mig till rackare”. Under flera årtionden levde alltså båda betydelserna sida vid sida.

Ordet har också en mörkare sidogren. Enligt SAOB användes rackare i vissa trakter om resande, som då kallades tattare. Många resande tog arbetet att flå hästar. Yrkets skam blev en stämpel på människor.

Rackare i svenskan i dag

Ordet lever kvar i flera former:

  • Rackarn: kraftuttryck sedan 1805. ”Å rackarn!” skrev Carl Jonas Love Almqvist 1839.
  • Rackartyg: först om bovaktiga handlingar av vuxna (1885). Sedan 1907 också om bus och hyss.
  • Rackarunge: ett busigt barn, i SAOB från 1892.
  • Rackarstreck: först ett bovstreck (1851), senare ett pojkstreck (1922).

Ett ord som en gång kunde stänga dörrar säger vi nu med ett leende. Vilka av våra snälla ord i dag bär på en skam som vi har glömt? Och vilka av dagens skällsord säger vi med ett leende om 300 år?

* Har du bättre fakta eller bättre källor? Skicka dem gärna till mig, Zayera Khan. Jag äger den här webbplatsen.

Källor