Jag kan inte leva på lönen som massageterapeut

Om timlön, extrapass och arbete som inte syns på lönespecen.

Jag är massageterapeut. Jag kan inte leva på lönen. Inte på timlön, och inte på extrapass vid sidan av.

Jag är bra på det jag gör. Det säger kunderna. Nacken lossnar, stressen sjunker, de sover bättre.

Jag vet också vad det har kostat att bli bra. Tre år på Axelsons Gymnastiska Institut, 2009 till 2012. Nära 60 000 kronor ur egen ficka. Sedan kurser i koppning, dry needling och öronakupunktur. Inget studiemedel på samma villkor som för andra utbildningar. Ingen legitimation i slutet.

Jag har arbetat som vikarie, som timanställd och inom företagsfriskvård. Det här är inget klagobrev. Det är ett försök att sätta ord på något som sällan sägs högt.

Siffran som såg bra ut

I ett av mina kontrakt stod timlönen: 212,80 kronor, inklusive semesterersättning.

Det lät rimligt. Tills jag räknade. Semesterersättningen, ofta tolv procent, ligger inte ovanpå lönen. Den är inbakad. Kvar blir ungefär 190 kronor i timmen för själva arbetet.

190 kronor. Med den lönen krävs hundratals behandlingar bara för att betala tillbaka utbildningen. Det tar år. Under de åren slits kroppen.

Räkna på en bra månad: sex betalda timmar om dagen, 20 dagar. Det blir ungefär 25 500 kronor före skatt, med semesterersättningen inräknad. SCB:s medellön för yrket är 33 500 kronor. Och det är den bra månaden. När passen inte kommer blir det mindre.

En dag som inte syns

Lönen räknas på tiden på bänken. Så fungerar branschen. Men en arbetsdag är aldrig bara tiden på bänken.

Så här kan en dag se ut: sex bokade behandlingar, klockan 9–12 och 13–16. Lunchen är obetald.

Före klockan nio ska rummet vara klart. Bänken bäddad, rena lakan, handdukar, oljor. Är uppdraget ute på ett företag ska utrustningen dessutom bäras in och packas upp.

Mellan varje kund finns fem till tio minuter. Byta lakan. Vädra. Skriva i journalen. Ibland finns knappt tid att dricka vatten.

Lunchen blir ofta kortare än schemat säger.

Efter sista kunden: städa, packa, ta hand om handdukarna. I många vikariat tas de med hem och tvättas i den egna maskinen, med eget tvättmedel.

Till ett spa kan resan ta en till två timmar åt varje håll. Med egen bil, på egen tid. Ingen ersättning för bensin.

Sex betalda timmar. Åtta, nio timmars verkligt arbete.

Vart tar pengarna vägen?

En massage på ett stort spa kostar mycket. På Yasuragi kostar en klassisk massage 1 390 kronor för 50 minuter. På Hagabadet kostar den 1 250 kronor. På Grand Hôtel Spa kostar en helkroppsmassage 2 295 kronor för 60 minuter.

Terapeuten får ungefär 180–250 kronor per behandling, oftast i den lägre änden. På en massage för 1 390 kronor är det ungefär en sjundedel.

Resten är inte bara vinst. Det är hyra, bokningssystem, material, marknadsföring och moms.

Men kringarbetet finns inte med i någon procentsats. Det betalas med terapeutens obetalda tid.

Vikarie, timanställd eller egen – inget är enkelt

Som vikarie kommer schemat med kort varsel. En bra vecka kan följas av en nästan tom.

Som timanställd finns lite mer ordning, men samma grundproblem. I en del kontrakt i branschen är garantilönen bortavtalad.

Som egenföretagare sätter du ditt eget pris. Men då kommer hyran, bokföringen, momsen, sjukdagarna utan lön och pensionen som ingen annan betalar.

Anställd: arbetet räknas för lågt. Egen: risken bärs ensam.

Händerna är verktyget

Massage är tungt. Händer, handleder, axlar, rygg. Samma rörelser, behandling efter behandling. Sex till åtta behandlingar en intensiv dag.

Belastningsskador är inget undantag i yrket. De är ett mönster. Ändå finns sällan en plan för att förebygga dem. Många erfarna terapeuter lämnar yrket för tidigt, och kunskapen försvinner med dem.

Varför är det så här?

Svaret är struktur, inte kompetens.

Enligt SCB tjänar massörer och massageterapeuter i snitt 33 500 kronor i månaden, omräknat till heltid. Fysioterapeuter har ett lika fysiskt arbete och tjänar i snitt 40 100 kronor. Tandhygienister tjänar 42 900. Det är 20 respektive 28 procent mer. De har legitimation, starka fackförbund och kollektivavtal. Massageterapin saknar alla tre.

Yrkesmassörerna, Kroppsterapeuterna och Branschrådet för Hälsa arbetar med kvalitet och certifiering. Det är rätt väg. Men vem pratar om villkoren?

Det kunden inte ser

Kunderna är nästan alltid tacksamma, och effekterna är verkliga.

Men de ser inte att rummet var förberett en halvtimme innan de kom. Eller att handduken under dem kan ha tvättats hemma kvällen innan.

Det är inte kundens ansvar att veta. Men företag som köper friskvård kan fråga:

Hur stor del av priset når terapeuten? Räknas förberedelse och städning som arbetstid? Finns garantilön? Finns en plan mot belastningsskador? Finns kollektivavtal?

Hur länge håller händerna?

Kunderna reser sig lättare än de lade sig. Det är värdet i yrket. Men jag kan inte betala hyran med tacksamhet. Om bara timmarna på bänken räknas – vem betalar för händerna som ska hålla ett helt yrkesliv?

Källor: SCB Lönesök (2024), axelsons.se, yasuragi.se, hagabadet.se, grandhotel.se (priser oktober 2026), egna avtal 2025–2026. Spapriserna är exempel och inte mina arbetsgivare. Företagsnamn i avtalen är anonymiserade.